tisdag 20 januari 2009

Planeten och vårt ego.

Jag värnar om djuren och naturen. Det gör jag verkligen. Med en buddistisk-esoterisk livssyn så anser jag att allt levande har ett berättigande och mer därtill, en funktion eller en del i helheten om man så vill.

Vidare tror jag verkligen att denna "helhet" blir lidande så snart en livsform försvinner (läs: utrotas). Trots all vår klokhet, teknologiska och vetenskapliga framsteg har vi allför lite förstått av sambandet mellan jorden vår planet och livet den hyser. Vårt perspektiv är ifrån oss själva som herrar över jorden till allt annat liv underlägset oss själva, endast där för att användas enligt våra egna behov som näring och föda eller som byggstenar till att bättra vår överetablerade levnadsstandard.

Den energi vi lägger ned på att tillvarataga planetens intressen är den energi som blir över efter att vi och våra experter har trätt färdigt. Konsensus nås endast genom att först avgöra vem som har rätt, sakfrågan åsidosätts för vårt eget ego. Sorgligt men sant. Den förestående klimatfrågan är ett ypperligt exempel. Här träter experter över vem som har Mer rätt än den andra. De flesta, om inte alla, experter är ense om att vi har en uppvärmningsfas av planeten, vare sig den är cyklisk eller "man made" så är den en realitet. Diskuterar vi då hur man bäst möter detta? - Nej, man träter huruvida Dr. P. har mer rätt än Dr. S. Vi verkar tro att vårt ego är det enda med berättigande. Här handlar det inte endast om vår planet eller vårt klimat utan lika mycket om möjligheten till förändring som ras, en medvetenhetshöjning som är nödvändig för att vi som ras (läs: mänsklighet) skall gå framåt. Vi måste börja tänka om, prioritera annorledes annars kommer denna förändring på vår planet som kanske inte har så stor betydelse idag att bara förvärras och till slut vara ohållbar för främjandet av fortsatt liv.

Är det skrämselpropaganda jag sysslar med? - Nej, jag försöker bara poängtera det ohållbara i att inte se vår planet som helhet, som en komplicerad struktur som kräver sin del för att fungera så liv kan fortsätta trivas och blomstra. Vi måste börja prioritera planeten före oss själva.

Vi måste se till vad som är av vikt - inte vikten av oss själva.

5 kommentarer:

Peter sa...

Är inte global uppvärmning en myt? De sade de i USA...

Petri sa...

Det spelar i detta inlägg mindre roll om det är en uppvärmningsfas eller ej. Det viktiga är att få människor förstå att tillvarataga den möjlighet dessa rådande omständigheter har gett oss till förändring.
Som mitt inlägg konstaterade - vi träter om VAD som är fel och VEM som har rätt istället för VAD som måste åtgärdas. Vi kan inte fortsätta skövla skogarna och försura haven eller utrota vårt djurbestånd hur länge som helst. Vi måste växa upp och ta vår jord på allvar eller så kommer jorden att på allvar ta itu med oss.

Peter sa...

Jo, jag förstod det Petri. Mitt inlägg var ett försök till ett skämt...

Petri sa...

Skämt?...här förstås inte skämt.

Peter sa...

Med anledning av ditt inlägg är jag nyfiken på om Obama kommer revidera Bush ståndpunkt angående Kyoto-avtalet.